Idag var det dags för vardag och dagis igen. Ingen var så lycklig som vår lilla flicka. Hon fick gå själv till dörren (eftersom hon väger som ett asplöv blir det ofta att jag bär henne, det går 10 gånger fortare) och väl inne var hon snabb med att sätta sig i frökens knä. När jag hade lagt hennes kläder i hennes korg passade hon på att springa in på avdelningen. Inte ens en hejdå-kram till mig. Jag vinkade febrilt utanför fönstret för att hon skulle se att jag gick. Fröken tog upp hennes hand och vinkade åt henne. Hon log men ville helst av allt läsa vidare. Det är kul att hon trivs iaf, bättre det än att hon gråter.
När jag hämtade henne var det en annan visa, då följde hon glatt med hem. Det är underbart. Ett antal gånger har jag försökt gå hem med ett gråtande barn, men inte idag inte! Jippie! Ut i bilen och sen åkte vi till min mormor. Hon bjöd på kvällsmat och en god kopp te, mums!
Nu sover hon gott i sin säng och för mig är det dags för kvällstraditionen - min tv!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar