Vår lilla klängapa

Tösen är inne i en "vara i famnen hela tiden"-period för tillfället. Direkt ska hon upp i famnen, gärna att vi bär henne hela dagarna och att vi låter henne sitta i knät när vi äter. Så här ser det dock inte ut här hemma.

Jag tar upp henne när jag kommer hem, gosar och leker en stund och sen vill jag hjälpa till här hemma lite. Då står en liten madame och drar i benen på mig. Jag kan inte röra mig ur fläcken eftersom hon isf kanske välter, jag kan inte stå vid spisen, då kan hon få varmt på sig. Jag känner mig ganska fast i en sådan situation. Till fasthållningen lägger fröken till en sur min och gör lätet "aaaaaaAAAAAA"!!!! Jag tar sedan fram en leksak, leker lite till innan jag återvänder till köket eller öppnar leklådan i köket så att hon kan roa sig en stund tills vi kan äta.

Efter maten så är det lekdags igen. Då ligger hela familjen på golvet och busar. Det gäller att hålla henne sysselsatt, annars blir hon uttråkad och klängig. Jag har gärna henne i famnen men det går ju inte 24 timmar om dygnet, man får välja sina stunder. Det är underbart, roligt och fantastiskt att ha barn, trots att den egna fritiden som man tidigare haft inte längre existerar.