En helt vanlig morgon

Jag (J) stiger upp och går in till stora tjejen (S). Hon klättrar ner från sängen och säger:
"jag vill ner nu"
"Då måste du klä på dig först. Om du fixar det så tar jag lillasyster sålänge." Jag tar lilltjejen och byter blöja. S kommer in:
"Jag vill ha en tjock tröja"
J - "klä på dig tröja och byxa först så hjälper jag dig när du är klar"
S går in på sitt rum. Blöjan är bytt och jag är sminkad. Jag går efter. S har klänning på sig och säger:
"Jag vill ha en tjock tröja"
J "jag hjälper dig med det så fort du klätt på dig resten av kläder" Jag klär på mig och kommer tillbaka. S har klänning och för små strumpbyxor på sig.
J "men älskade vännen, du måste ha trosor med, sen kanske det är bättre med varmare byxor på dagis?"
S "aha!" Jag hjälper henne av med strumpbyxorna och ber henne ta fram trosor. Därefter letar vi tillsammans upp en tjock tröja och ett par byxor.
J "tar du på dig detta nu är du snäll så klär jag på lillasyster"
S "okej"
Jag klär på lillan, släcker lampor och är redo att gå ner. Ut kommer S med tröja, fast utan byxor.
J "Men lilla älskling, du har ju fortfarande inga byxor på dig"
S "just det" sen springer hon in på sitt rum och tar byxorna.
När vi kommer ner säger jag till henne att ta på dem och sätta sig vid bordet för vi ska äta frukost.
Nu gick hon från bordet och gissa vad, hennes byxor var fortfarande(!) inte på.
J "men vännen var är dina byxor? Tog du inte på dem?"
S "oj, var är dem? De måste försvunnit" Hon springer och letar och hittar dem efter en stund. Hon tar på sig dem och tvättar sina händer efter frukosten. Jag tittar på klockan, det tog en timme att få på kläderna, men hon klädde sig själv ändå (dock är strumporna inte på än). Min tanke "Suck, jag kommer att få gå upp en timme tidigare när jag väl börjar jobba..."