Underverket är kommet!

Det blev en liten punktlig flicka den 23 Juli 2009. Just nu ligger hon och sover här bredvid mig, söt som socker.

När vi skulle hem från Lund hade jag börjat få lite värkar. Förvärkar trodde jag men så var inte fallet. Jag ringde förlossningen för att höra om de trodde det var på riktigt eller inte och ifall jag kunde komma inom Lund för att få alvedon. De rekommenderade att åka inom Lund och be om en undersökning innan vi åkte hem och jag lydde snällt. Vi blev kvar där då jag hade regelbundna värkar med 3 minuters mellanrum och var öppen 4 cm och dagen därpå kom tösen till världen med tio fingrar och tio tår. Trots sugklocka, klippning, yttre press och ett sjunkande hjärtljud så gick förlossningen bra och personalen var jättetrevliga. Jag kan verkligen tänka mig göra om resan, även om det inte är det skönaste som finns att föda barn.

Det kändes jättebra att det satte igång i Lund och inte hemma trots allt. Jag kunde ligga i badet hos min syster hemma innan vi åkte in, vi hade 5 minuter till BB och sen var det inga problem för sambon att stanna. I Karlskrona är det inte säkert att pappan får stanna och det har jag varit lite orolig för, jag ville ju inte bli lämnad där själv. Hur hade jag klarat det? Hade vi varit hemma så hade jag inte förstått att vi var tvungna att åka in förren jag hade megavärkar. Att jag ringde BB när jag gjorde berodde endast på att jag ville veta om jag kunde åka hem eller inte, jag trodde absolut inte att jag skulle behöva åka till ens Karlskrona under natten. Jag kände mig som en nojig snart-mamma som trodde det var på G men som hade två veckor kvar egentligen.

En sak är säker, det var tur att jag inte hade en "plan" för hur förlossningen skulle gå till. Det går aldrig att förutsäga hur det sker, när det sker och hur man reagerar. Det enda som är säkert är att ut kommer en bebis, på ett eller annat sätt.