Efter att ha stått 2,5 timmar i kö så kom vi fram till vaccinationslokalen. Under väntetiden frågade en och samma journalist två gånger om vi ville svara på några frågor, det ville jag inte. Stå i tv och göra bort sig, nej tack! Ändå blev vi med på ett hörn, men det överlever jag allt. Har du kollat det mamma?
Det var aningen kallt att stå ute i blåst och lite dugga kan jag säga, men jag fick gå in två gånger och värma mig iaf tack vare tösen. Lite hungrig och behov av en ren blöja (och nya kläder) gjorde att jag kom in lite. Väl framme gick det helt ok. Sprutfobin gjorde sig påmind när jag såg sköterskorna med sprutor i händerna men jag vände inte trots det :) Sprutan kändes knappt, det var bara precis att jag kände ett mini-plutte-stick, konstigt nog.
Efter vaccineringen gick jag och mamma och lunchade i stan. En smarrig sallad med parmaskinka, mozzarella och bakad potatis stod på menyn. Smaskens! När vi väl kom hem, efter x antal timmar, lekte vi som bara den och jag tösen.
Planerna för morgondagen? Hmm, lite plugg först och främst. Måste göra klart hemtentan innan onsdag. Sen är det nog inte mycket mer som händer, härligt! Kanske blir en runda på stan då, en kaffe och lite fönstershopping såhär innan löningen, eller ligger jag hemma i feber, vem vet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Visst är det konstigt att det inte kändes mer att ta vaccinet. Jag är också jätterädd för sprutor, och jag trodde det skulle kännas som om armen ramlade av. Kände inte så mycket, och det som gjorde ondast var när han tryckte efter han tagit bort sprutan och innan plåstret.
SvaraRaderaJag är imponerad av oss som vågar!