Tänk att sju månader har gått

Idag är vår älskade lilla Nelly sju månader gammal! Grattis! Hon är så stor och duktig. Stackarn är fortfarande sjuk men ändå på relativt bra humör.

I helgen lärde hon sig att dra en bil fram och tillbaka över golvet så att den lät. "Tänk att det tog sju månader för henne att lära sig det, sa pappa". Ja, tänka sig att hon kan och förstår det, hon är så duktig. Hon har även lärt sig att banka två saker mot varandra, det är jätteroligt. "Är det bra eller dåligt undrade sambon". Jag tycker det är bra, det visar att hon lär sig.

Jag har gått igenom förlossningsjournalen ännu en gång. En sådan dag kommer jag alltid bära med mig och återkomma till. Tankar, funderingar, rädslor, spänning. Hur kommer jag reagera nästa gång? Kommer det blir samma sak? Kommer det bli risk för asfyxi bara för att jag tar EDA? Vad det därför det blev som det blev? Klarar jag nästa gång utan EDA möjligen? Går det så hade det varit det bästa. Nu är jag inte orolig, mest fundersam men när dagen väl kommer så kanske jag blir det, vem vet? Jag var inte nervös inför tösen, så jag kanske inte är det nästa gång heller. Detta är dock en bit fram i tiden, inget jag egentligen behöver tänka på nu men när jag tänker bakåt så tänker jag även framåt.